Vi har ju firat en Alice här hemma som ni vet.
Hennes önskan om frukostbricka med prinsessfrukost och massa paket och sång slog in och det där tacksamma underbara barnet satt där, överlycklig, glad och så himmelens tacksam, just tacksam, över alla dessa paket som var till henne.
- Va, tijj mig?!
- Ajjehopa paketen ä mina?
Och så dom där små -iiihhh och -ååhhhhh ljuden som kom över läpparna vid varje paket.
Den där tacksamheten.
I ett utav dom många paketen låg en ny cykelhjälm.
I en storlek som inte sitter som en ekollonhatt högst uppe på huvudet som den gamla gjort utan en alldeles lagom perfekt och med blommor på.
Sen fick hon leta upp det där som hörde till.
Det där som inte gick att slå in så bra.
Något perfekt i storlek då hon liksom Lotta på Bråkmakargatan växt ur sin trehjuling och faktiskt kan cykla.
Så där stod den ute på morgon-daggig altan.
En egen rosa cykel.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar