lördag 10 maj 2014

IDAG SOFTAR VI EN SMULA


Och så blev det lördag och så kom efterlängtade solen.
Solen som knappt visat sig veckan som varit.

En vecka med arbetsbelastning katastrofalt enorm för att uttrycka det milt.
En vecka där jag kunnat somna stående redan kl 19 om det inte varit för allt jag måste ordna med innan sänggående varje kväll så morgonen efter ska gå smidigt och lätt och sätta ett stort leende i ansiktet.

493 blev veckans samtal.
Lägg därtill oändliga timmar av möten, utbildningar, månadsuppdateringar och en kontorshus-invigning med kunder i onsdags där Lets Dance sångaren stod och förärade oss med covers på den utsmyckade scenen där vi annars har en utav våra loungehörnor och cateringpersonalen gick runt och serverade snittar och bubbel och uppdraget för kvällen var: Mingla.

Det ordet gillar jag.
Mingla.
Nätverka.
Älskar't.

En händelserik vecka minsann där barnen haft skräpplcokarvecka på förskolan, fått Håll-Sverige-Rent tatueringar på armen, sprungit vält och fått skrapsår på barna-benen, övat sånger inför torsdagens Förskolans Dag som hålls nere på stora torget i Lilla Staden där det ska viftas med flaggor och sjungas och äta glass kan jag tro.
Och så har Julias blivande förskoleklass-fröken Lisa varit och hälsat på henne.
Umgåtts och pratat och berättat och lyssnat.
Det känns att överlämningen och inskolningen från förskolans kommunala värld till Montessorins lite mer fristående är väl genomtänkt och fantastisk, för alla inblandade, även för oss föräldrar.


Så, idag tar vi helg och lugnt och kör tvätt efter tvätt med veckans gegga-mojja kläder och mammans office-wear, gick ut tidigt med alla kuddar till utomhus soffan så vi kunde sitta och softa där i värmen som var på intågande och ha tillsammanstid, den där tiden jag saknar mest när jag är på jobbet.

Dom där små stunderna.
Inte dom stora utan det där lilla.
Att höra nya ord, se nya rörelser, nya egenskaper och nya påhitt.

Pappa J är borta nästan hela dagen på golftävling och Julia ska snart leka med dagiskompisen Vidar, denna lilla fina krabat som man gärna skulle vilja äta opp varje gång man ser honom för han är så himmelens rar och ödmjuk och omtänksam att hjärtat smälter en smula.

Lördag.
Fina härliga dag.

Och ja, jag vet att jag inte visat bilder från Alice kalas, eller på utomhussoffan, eller på någonting annat denna veckan.

Det kommer.
Jag lovar att det kommer.
Jag ska bara ha den där viktiga tillsammanstiden först.

Kram

Inga kommentarer: