Det där med såpbubblor bringar väl fram glädjetjut i dom flesta.
Framför allt i mina två små.
Igår där i brasvärmen var det nog perfekt lagom värme för ett stort hav av bubblor att färdas runt i.
Dom flög höt och dom blev många.
Och Alice for runt som en alldeles egen liten virvelvind och skrek av förtjusning.
- Woooow woooow wooowww
Skrek hon och skulle pricka varenda liten bubbla med sina små knubbiga små pekfingrar.
Julia tog det lite mera noggrant hon.
Lät bubblorna dala lite och så Pang!
En del hamnade på näsan och magen och när en liten ytte pytte bubbla hamnade på Alice tröjkrage blev hon genast så där Ojjig som en gammal gammal farbror med käpp.
Så där Hå-hå-ja-ja vad det var bättre förr...
Med bekymrad min gick hon omkring och försökte få bort den där bubblan som verkade ha etsat sig fast på kragen.
- Oj oj oj....mamma...oj oj oj..
Det var nog snudd på tur att den där såpbubbleflaskan hade en botten och såpan tog slut annars hade jag nog suttit där på en såpat golv ända tll midnatt om tjejerna fått bestämma.
När liten fis tröttnade på att springa runt som en gasäll på stäppen la hon sig tillrätta på fällen och beskådade den stora som gärna sprang runt en stund till
- woooow, wooowww låg hon där och hejjarklacks-tjöt
Och ja, den uppmärksamme ser att nej, vi har fortfarande inte haft julgransplundring här.
Och ja, nej granen ser ju inte så där hiskeligt frisk ut, det är ju sant så sant.
Och jo då, ni ser rätt, grenarna pekar mer neråt än uppåt och ja det saknas de flesta utav alla julgrans-djur för dom har jag fått plocka bort just pga att granen inte klarade tyngden...
Så dom står fint uppradade i tv-skåpet.
- Dom kan ju faktikst inte ligga i ett mörk förråd sa Julia.
Och granen...
Den ska ut, det ska den ju.
Frågan är när.
Vid minsta försök att övertala att nu får granen komma till skogen igen, så blir det krokodiltårar här.
Den är ju så fin.
Tycker hon.
Vi får väl se...
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar