Vi for på dop över 30 mil bort med en stor tapetserad lila kartong full med presenter för dryga veckan sedan.
Presenter till kusin Walter som skulle få vatten på huvudet och sen kunde traska (nåja) omkring i body från Name It, träleksak från nya märket Pumpkin, sitta och bläddra (ytterligare ett nåja) i Jubileumsutgåvan av en Nalle Puh bok som jag tycker är hisnande vacker på bara omslaget och samtiidgt sitta och dåna över skönheten till konstverk som Julia hade målat och ramat in..
Det kallar jag presneter med stort P det.
Fyra timmar efter starten och avklarade kissepauser och annat och for vi med fart in i kyrkan och bytte kläder på barnen och pappa J som skulle vara fadder höll Walter in i kyrkan och Alice tjoade ett glatt -Däääääääääää när hon såg honom.
När allt var över och sånger sjungna och Julia höll hårt i psalmboken var det fritt fram att beskåda den enorma krubban som stod uppställd för att sedan gå mot församlingssalen där det stod uppdukat fyllelse till allas magar.
Alice somnade av värmebölja och trötthet eftersom den fyra timmar långa bilresan varken hade inneburit sömn för henne eller syster.
Massa barn, massa ballonger och sockerstinna kroppar.
Det är nåt roligt med kalas.
Jag tycker det.
Grattis Walter säger vi.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar