Åh åh åh så längesen det var vi träffades när vi nu äntligen gjorde det i söndags.
Vännerna lite utanför Stora Staden.
Vänner jag känt sedan Julia nästan nyss hade tittat ut.
Vänner jag alltid vet att jag har där i bakfickan.
Dom där man inte behöver prata med varje dag för man vet att man finns där ändå.
Vi bjöds på kladdkakefika och Alice muffsade i sig så mycket grädde att hon nog av det sedan däckade i bilen, jätte-röd-kindad och genomsvett.
Julia hade med sig egenmålade fatet fullt med chokladbiskvier och snöbollar (kaka, inte den blöta kalla utomhus-sorten utan den där som sätter sig som ett smäck på rumpan...den sorten)
Det lektes, pratades och tog igen lite missad tid.
Viktigt det där-
Att ta igen.
Annakarin som dessutom fortfarande är min Irene Huss.
Ni vet, polis, fast coolare.
:-)
Elias hade bakat kladdig kaka (min favorit)
Alice hittade direkt köket och började sleva runt med allehanda saker där
Fika tackar vi aldrig nej till
Speciellt inte en sån här!!
Jag kan riktigt känna idag att jodå, den satte sig nog lite där...och där...och där...
Välkommen!
Trots att vi stormade in och skulle flytta bilar och prata och skratta och barnen stojjade
(Jodå, jag skyller på dom, inte att jag låter som en svårstartad opel när jag drar igång mitt skratt)
Så sov sig Emilia igenom det mesta utav detta..
Och Alice, hon kan kramas hon.
Oj vilka armar hon kastar om halsen på den som inte är beredd.
Eller, det kvittar att man är ofantligt beredd, dom där armarna kommer ibland som ett bakhåll när man minst förstått det.
Fråga Louise på nyår..
Att hon inte fick näckspärr av den där kramen är ett under...
Nåväl...när det mörknat, vi hade pratat och inspekterat överplanet där badrum är under uppbyggnad och barnen lekt tämligen klart och Alice inte alls ville prova den fina nyckelpige-utklädnings-kostym vi fick efter Emilia så for vi hemåt.
Med två rödkindade fina barn, och ett löfte om att nu jädrar får det inte gå så långt till nästa gång.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar