Det är ju någonting fantastiskt det där med att packa ryggsäcken full med behövliga ting, klä på barn och mamman i huset varma kläder från topp till tå direkt efter den sena fredagsfrukosten.
Möta upp vännerna med pulka och vagn för att ta sig några timmar i skogen.
Alldeles bortanför våra hus, eftersom vännerna bor på samma gata som vi, ligger en liten och vad som kan tyckas vara en obetydlig stig som leder rakt in i granskogen, trollskogen, tomteskogen..
Man följer en yttepytte liten stig i kringelikrokar och det finns massor av saker att upptäcka längs vägen så promenaden till målet kan ta lång tid.
I fredags var kylan så där perfekt och ljuset fantastiskt för kamerans objektiv och barnen på sitt bästa lek och upptäckarhumör.
Julia hade saknat Adam och jag förstår henne.
Vi gick där på stigen omgiven av tät skog och granar fulla med snö, som i ett eget rum och där framme, där väntade Gläntan.
Där det finns stor springyta och plats för eld, stockar att sitta på och ruiner efter hus att låta fantasin löpa amok i.
Vem har bott där?
För hur länge sen?
Hur såg det ut, vad gjorde dom?
Fika packades upp och det bjöds fram och tillbaka och den varma chokladen smakar ju allra bäst där ute i skogen, när det ryker ur munnen när man andas och skogen är så där skogig.
Jag älskar det där.
Våra fantastiska äventyr i skogen med vänner.
Att kunna leka flygplan i skogen, leta efter råddjursspår, rulla runt i snön över stockar och stenar och hitta grenar som ser ut som bokstäver och leka skogshuggare som Hans och Greta.
Det är fint det.
När barnen tjuter av skratt så det kittlar ända ner till tårna och kinderna är på snudd lila av kylan och dom ändå inte efter tre timmar vill gå hem och in i värmen.
Det är fint det.
När vi avslutar äventyret med att åka stjärtlapp och pulka nerför pulkabacken och Alice är så kall och frusen och trött att när hon kommer in i värmen, ja då däckar hon totalt och Julia vilar sig på sängen.
Det är fint det.
Sånna där utflyker med underbara vänner som ger minnen och spår i kroppen och man känner att man gjort hela fredagen och kan leva på den länge.
Ett bildregn, det bjuder jag på...
Jag är tvungen, kan inte välja.
Varsågoda.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar