Larm

I lördags natt kom ett samtal man absolut inte vill ha när man är 30 mil hemifrån.
Larmcentralen.
Rörelsedetektorn i köket hade utlöst.
Eftersom Jonas inte svarade så skickades väktare.
Vi satt i köket hos farfar och Gunilla och bara väntade.
Halv fem ringde larmcentralen tillbaka, då hade väktaren varit här, kollat efter intrång, krossade ruton, dörrar som brutits upp mm men inga tecken någonstans.
Vilken lättnad.
Vi har inget av värde framme. Det enda är den bärbara datorn. Många tankar hinner snurra när man väntar ett statussamtal om vi haft inbrott eller inte.
Nu köper vi en extern hårddisk och lägger i bankfack med alla våra bilder.
Förklaringen från larmcentralen var att Simon kan ha utlöst larmet.
Men va f-n. Vi nstalerade ju husdjurslins för den sakens skull, då han är hemma när vi är borta. Han ska inte kunna utlösa det.
Arg som en kroat kan vara ringde jag idag larmfirman och ville ha svar.
Det är inte första gången larmet gått utan anledning. En annan gång gick larmet i entredörren när jag bara kommit tio meter.
Så nu har jag krävt att en tekniker kommer ut på plats och kontrolerar, i värsta fall byter, eller instalerar på nytt. Vi har köpt ett dyrt larm för att vi ska kunna vara trygga både när vi är hemma (larmar nattetid skalet) och när vi inte är hemma. Simon eller inte, det ska kvitta, larmet ska funka och inte ge oss hjärtattack när vi är långt borta. Anders och paula som alltid är hus och kattvakter när vi är borta tog snällt både ett och tvp extra kollar av huset innan vi kom hem men inga konstigheter, och vi såg inte heller några när vi kom hem.
Återkommer med larmstatus.
Maja