Min lilla lorpa...klockan 02 inatt tyckte hon att sova var en trist idé när man istället kan sitta upp och spana in nattlampan som mamma var tvungen att tända för att hon skulle sluta gnöla. Sen satt hon där, med benen uttsräckta, nåja, så gott som dom knubbiga låren tillåter, pratar med clownerna som hänger över sängen och som skymtas borta i nattlampans sken, allt jag ser är hennes nacke, fjuniga bakhuvud och knubbiga ryggtavla i sin fina lilla pjamas där jag ligger ned med handen redo som stöd i hennes rygg när hon leker säl, gör ufall och slänger sig ner i sitt eget täcke under ett vilt babblande och kacklande av -Aaaahhhhhhh! Och -Ööööööhhhhddaaaaaa!
Hon är lycklig som en lax som hoppar i älven, täcket är fluffigt och man kan knyckla ihop det och bita i det. Troligen kliar det i hennes två små tänder för det ska gnagas på det mesta.
Och ligga ned, nähä...
Som tur är så berörs inte Jonas alls av våra nattäventyr, vi kan sjunga lite tyst och prata med djuren, han sover lugnt vidare.
Efter en timmas försök att trötta ut lilla fröken och då mina ögonlock hängde tunga av John Blund som dinglade i dom lite retsamt så gick hon iaf med på att lägga sig ned, dock med ett stadigt tag om den knallrosa hunden Jabadaba, som fick utstå dom mest upphottade hångelscener han sällan ska glömma. Kan någon hångla så är det Julia. The French Way so to speak. Man får vara glad om man kommer undan dregglet, vilket man sällan gör.
Efter en stunds hångel, Julia med Jabadaba alltså, och ett envist tyst sjungande av Trollmors vaggvisa och Vem kan segla förutan vind så slocknade faktikst fröken med huvudet i snuttefilten. Hon skulle inte sova en blund utan denna rosa dröm i plysch (tack olivia!!) Den ska ligga på ett speciellt sätt, annars funkar det inte. Över näsan och mot kinden.
Sen sov hon resten av natten med vissa vak för mat, vilka oftas brukar se ut så här:
Julia gnyr, jag lägger mig på sidan, så fort hon känner doften av bröst så är det båda armarna ut i luften, redo att pejla in ett bröst i munnen och gapar, men halvsover fortfarande...ungefär som att fickparkera en bil är det...typ...
Sen vaknar man klockan halv nio av att någon ligger och pillar dig på kinden, letar sig in med ett finger i näsan eller slår på dig, Julias sätt att "klappa fint" för tilfället, och så ler hon, och börjar man sjunga på Godmorgon låten som är rutin här så skiner hon upp som en sol och vem tusan kan då anklaga henne för att vara marodör på natten, förstöraren av min skönhetssömn eller en glupsk madam som bara vill äta när hon borde vilja sova..
Inte jag, jag glömmer fort..
Lika mycket som jag just nu vet att istället för att blogga här, borde jag passa på att sova, innan hon vaknar igen och vill ha mat, alternativt en snackstund och leka säl i ett hav av täcke, men man glömmer ju så lätt..
Älskade unge.
SOV!
/ Mamma