Liseberg och en sko på villovägar!

På förmiddagen tog vi oss ut på två timmars promenad och gjorde ett stopp på Olskrokens månatliga marknad och ett stop för lite middagsinhandling. Sen blev det en stånkande tung promenad i blåsten för fabian vad det har blåst här. Partasollet till Julias vagn stod åt alla håll och det var nästan så jag fick jaga det till Happaranda. Hem för lunch men sen kunde vi inte vara inne längre, Julia behövde sova och få frisk luft så det var bara att ta blåsten i handen och gå.
Vi gick till Liseberg, tog en sväng där inne, köpte ett kort till mormors present och sen hem. På väg hem kom jag på att klockan var ju "Nu-slutar-Jonas-jobbet" så jag tänkte att vi går och överaskar han och väntar utanför och slår följe hem...
Vi väntade...och väntade utanför byschorna. Vi väntade, Johannas Johan kom i deras bil och hämtade Johanna (troligen) och vi väntade...Ingen pappa.
En bra bit över "nu-var-det-längesen-pappa-slutade-jobba" ringde jag honom, nähä, då hade han redan cyklat hem, utan att se oss, trots att han borde passerat oss på vägen, eller i värsta fall kört över oss med cykeln.
Nu får han baskemä köpa nya glasögon!
(att vi inte såg han beror nog på att jag alltid sätter mig i höjd med Julia, på knä, och pratar om allt vi ser medan vi står still...)

På väg hem upptäcker jag att Julia är en sko fattigare! En Kavat-sko!
Jonas cyklade samma väg tillbaka som den vi hade gått. Vi gick samma väg. Vem tror ni hittade skon, stå där alldeles ensammen och övergiven MITT i cykelbanan, densamma cykelbana som han bara minutrarna före hade cyklat för att leta efter densamma skon?!
Jag säger bara en sak: Byt glasögon! (han har linser men emellanåt måste han ha glasögon)
Nåja, nu har vi två fina skor igen.
Stackars sko, helt övergiven..hujedamig.
kram Mamma


En alldeles ensammmen sko mitt i gatan...