Jag har det.
Separationsångets.
Jättemycket.
Jag (vi) har tonvis med barnkläder som nu också Alice växt ur.
Kläder som nu då både hon och Julia har haft på sig.
Kläder som ger minnen.
Massa minnen. Glada minnen.
Kläder som kastar mig tillbaka till dom gånger kläderna använts, vad vi gjorde då, hur gott barnen luktade och så där håller jag på.
Vissa kläder har jag inga som helst problem att lägga ut på Tradera.
Vi brukar tjäna storkovan där och nya kan handlas.
En del kläder efter julia har ju inte ens Alice haft.
Dels pga storleken, dels pga att hon har så mycket att det inte hanns med och dels att jag inte gillade dom.
Men vissa....vissa kan jag inte sälja, inte skiljas ifrån.
Några fler barn ska vi inte ha.
Man ska vara glad och stolt och lycklig för dom två friska fina vi har.
Det är jag. Big Time.
Så att spara kläder till eventuella nästkommande känns tokigt.
Inte heller att spara dom för minnen åt Julia och Alice när dom blir stora, dom kommer aldrig vilja sätta på sina barn dessa kläder, troligen.
Ett par fina mjukisbyxor storlek mini-mini, som båda tjejerna hade när dom bara var några timmar och dagar, åh det är omööööjligt att skiljas från dom.
Jag kan inte.
Så Julias stora nalle fick dom.
Nu har han ett par rosa mysbyxor, jättegulligt.
Men Herr Nalle kan ju inte ärva alla deras kläder.
Kanske ska lägga undan vissa kläder ett tag och se om jag kan sälja dom om ett halvår.
Mindre separationsångest då kanske?
Vi får se.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar