Fredag och vi skulle åka på utflykt med Stina och Albin medan pappa J och K byggde klart staketet...
Målet var att åka till Säveåns Naturreservat då jag läst i den lokala tidningen att leden nu var handikappanpassad...?!?
Första stoppet blev det som man uppmanades till på deras hemsida..
Ut ur bilen med barn och vagnar, packa fullt med fika och picknick och filtar och regnkläder.
Ut på stigen (vi kanske borde anat redan då att så värst handikappanpassad var den ju inte från DET hållet...)
Vi kom nog 50 meter genom snårskog och stock och sten, sen fick vi ge upp och vända tillbaka.
Två snälla lokala killar gav oss då tipset, för att kunna ta oss runt med vagnar, att åka tillbaka och parkera vid Stenkullens pendelstation, där fanns en ingång mot reservatets led...
In med barn och vagnar och all packning i bilen igen, vända tillbaka och parkera vid nästa stopp.
Vi hamnade inte på leden utan istället spatserade våra hungriga magar och ben mot en lekplats vi såg mellan husen..
Där slog vi oss ner och packade upp medhavda maten och fikan.
Lekte och sprang några timmar..
När liten vaknade mumsades köttbullar och nyponsoppa.
Medan hon studerade vad dom andra barnen (Stina Julia och Albin, fniss) gjorde...
Dom gungade :-)
Vid två tiden packade vi återigen vagnarna fulla och tänkte att vi skulle gå en promenad och leta efter den där stigen in i reservatet, tanken med hela utflykten var ju nämligen att vi skulle kunna släppa alla barnen fria, utan att passa för bilar och annat...
Den iden falerade ju direkt..
Leden hittades, solen sken, Julia var trött i benen så plan B infördes.
Bada barnen i lsingelvagnen, puh!
Vi gick där på grusade fina stigen med vildvuxna fina blomsterängar omkring oss, tills vi abrubt fick inse att nej, vi kommer inte förbi här heller.
För att komma över ån efter ca 100 meter (?) så skulle vi nerför två branta trätrappor i vinkel, sen över en bro, sen visste vi inte hur det såg ut..
Så vi fick återigen vända tillbaka till bilarna.
Men, vi fick härliga timmar med mycket lek, gott härtligt sällskap och massa sol.
Och nu vet vi vart vi INTE ska åka för att ta oss in på leden för att ta oss behjälpligt runt.
Handikappanpassat skulle jag nog INTE säga att det är dock.
Inte på långa vägar.
Men från rätt håll så kanske vi kan komma mer än 200 meter :-)
När vi kom hem strax efter tretiden var staketet precis klart dessutom.
Hejhopp vilken bra fredag!
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar