EN EFTERMIDDAG MED FINA V

 

 

Det har helt klart fördelar att vara hemma på eftermiddagarna.

En sån fördel är ju att vi kan ta med oss dagiskompisar hem, dom som går längre dagar än vi och som vill ha lite skön lugn hemma-miljö att leka i.

 

Så igår var det bara att ta med den extra bältesstolen när jag skulle hämta för barnen för med oss hem följde härliga fina V.

Och som dom lekte.

 

 

 

Det är skönt med lek-kompatibla barn, så att säga.

Och Julia älskar honom.

Han är söt säger hon, och ska gifta sig med honom.

Kan jag lätt förstå, dom där skrattgroparna skulle man ju kunna äta opp en smula.

Hon gillar att han k-a-n leka, leka utan att brottas, utan att vara vild.

- Han är inte som dom andra på min avdelning, säger hon.

 

Och så satt dom där, med små kloka femåringshuvuden ihop och pusslade tillsammans, spelade memory, jag fick läsa saga efter saga.

På eftermiddagen efter några timmars stoj brukar det ofta vara behovet.

Att tillåtas varva ner, att bromsas lite i farten, att bara sitta intill och lyssna på berättelser och prata om dagen.

Om dagens utflykt som stoppades utav trädfällning och vem dom hälsat på istället.

Sånna saker.

Att som vuxen lyssna in hur dom mår och vad dom känner.

Ge dom tiden.

 



 

Vid halvsex vinkade vi hejdå till fina fina V och jag vet inte egentligen vad som bestämdes dom emellan men helt klart blir det fler eftermiddagar ihop.

 

Och det, det tycker jag är så förbenat härligt!

 

Maja