Söndag och akuten med Julia

Lilla julia.
Inatt hostade hon så hon kräktes ned hela sängen, tre gånger, vi pratar mycket kräk, fontänkräk, lilla gumman.
Jag trodde först att det berodde på den smakportion av Gonatt Havreväling vi gett henne, men kan 20 ml orsakat denna fontän?
Nattblöjan var nedbajsad och uppe på skötbordet kom det mer, vi pratar fontän bakvänt, stackars Julias rumpa..och badrumsgolvet och lilla jag. Mycket bajs var det.
Imorse var hon ändå ganska så pigg, hade inte ätit så mycket på hela natten men lite pga vätskan. Men nästan inget kiss i blöjan. Ju mer vaken hon var desto varmare blev hon, och kinkigare. 38,7 var febern, hon ville inte äta, hon kissade inte, ville inte ha vatten, ville inte ligga ner, ville inte sitta upp, snorade och hostade.
Tills slut grät hon så hysteriskt att hon hostade/kräktes upp en lång seg vit slemklump på ca 20 cm, det var lite Alien över det hela. Till slut somnade hon. Rosslig andning. Vi satt på kö i sjukvårdsupplysningen. 19 minuter är väldigt lång tid. Rådet blev: Åk direkt till Drottnings Silvias sjukhus. So we did.

Två nr före oss och vipps hade vi fått socker-saltlösning och doseringsspeuta och sked, det var gott tyckte Julia lite halvapatiskt i knät, det här var inte Julia. Julia är pigg, sprallig, tjattrig, och klängig, alltså hon vill inte sitta still. Den här Julia bara hängde som en lealös docka. Men ville till slut äta ialafall och vi fick kommer vidare in i slussen. Jonas tänkte att det här gick ju smidigt. Jag vet inte vad jag tänkte. Ominns.

Hon bara ville ligga i famnen, hon bara gnydde, eller grät, eller höll på att brinna upp av feber. Den var ju 39,1 som högst inne hos undersköterskan. geggig i näsan och trött. Korta matpauser accepterades och två bajsblöjor avverkades, men inget kiss. Drick drick. Hon fick lite mer sockersaltlösning på sked. Vi tittade på tavlonra på väggarna och Jonas läste Billy. Säkert en bok för äldre men vad tusan gör man på en barnakut där alla leksaker sett bättre dagar, sofforna sett bättre dagar och man inte vill ta i något för risken att få alla jävlars bakerier i multum på sig.

Hon sov, i omgångar, slö, Julia är aldrig slö. Igår fräste hon runt här hemma med fart i gåstolen, Simon får passa så han ej får svansen påkörd och nu låg hon bara i knät. Aj fabian så tung hon är att ha i knät helt avslappnad. Men vad gör man inte. Hon fick vandra mellan oss lilla Lorpan. Pappa - mamma - pappa - mamma.
Men mammig är hon men inte ens idag protesterade hon så mycket.
Illröd i ögonen, blodprovet i fingret så hon fick plåster var inte roligt, oj så hon grät, efter 5 timmar ganska exakt så fck vi träffa Tomten slash Doktorn. han såg ut som Tomten men det stod Doktor på hans lapp så vi fårväl tro han hade lite egenskaper av båda sorter. Då tycker han ju om barn ialafall.

RS virus var det inte, trots många symtom som mamma (jag) läst mig till. (bla det där läbbiga slemmet) Men det var virus, och tittade man i hennes ögon var dom knallröda. Men blodprovet sa ingen infektion och öronen var fina. Mot den höga febern, som fortfaradne är lika hög har hon fått alvedon och ska få lite till.

Just nu sover hon, utslocknad. Lilla Lorpan.
En härlig söndag.
Vi förstod att det skulle ta tid, men fem timmar. På akuten. Man åker ju till akuten för att det är bråtton. Att ens barn har svårt att andas eller bara hostar så det kräks, och inte äter och inte orkar något. Apati, heter det så, apatisk alltså, det åker man till akuten för. Men att då få sitta fem timmar? Andra fick säkert sitta längre. Är det rimligt? Hög belastning sa dom. Anställ mer personal då nu när så många är arbetslösa. Anställ personal som kan göra golvjobbet och låt läkarna slippa skrivbordet och låt dom göra det dom är bra på. Att ställa diagnos och träffa patienterna. Herregud, fem timmar. Det är ju för fabian nästan en arbetsdag.

/Mamma