Och så tittar jag på vårat energiknippe till solsken som kryper runt på golvet och undrar om hon helt hoppat över den periden eller tänker ta den lite senare.
Just nu känns den långt borta då hon bara skrattar så dom två tänderna glänser som stora sockerbitar i munnen på henne. Och hon klappar händerna åt mina no-no. Det går alltså inte så bra med våra no-no. Jag jagar henne. Hon kryper. Sätter sig upp. Klappar händerna, skrattar, och kryper vidare. Underbara unge. Och min rygg mår dåligt igen. Sablar. Tror det var en kombo av att sitta på en kallfilt, på kall backe efter Vårruset i onsdags då man blivit varm och sen kall. Ryggen är inte alls glad, och på samma ställe som förr. Sablar.
Men Julia är glad. Solsken inne. Men igår var det trist ute så vi höll oss här inne, läste böcker, kröp omkring, jagade Simons svans (stackarn) och läste ännu flera böcker och välte ut hela leksakslådan. Det var roligt. Sen kom solen. Ute.
Så en promenad till skomakaren och till gungan på lekparken.
Det framkallade ännu mera skratt och handklappning.
Älskade barn!
Puss Mamma
Så här glad blir man efter att ha gungat!!
1 kommentar:
Glada föräldrar får glada barn! As simple as that..!
Skicka en kommentar