Laban är borta! Bortförd, bortblåst, eller kidnappad.
När vi lämnade hemmet så låg han mellan Julia och filten, hon med ett stadigt tag om hans stora spökhänder. När vi kom till Drottningtorget så hade vi den fortfarande. Fortfarande i samma stadiga grepp.
Vi promenerade mot Kungsgatan och välförbi Jarl Sandins så upptäcker jag att Laban är inte med!!! Laban är borta!! Ingenstans i vagnen!! Julias absolta favorit, alla kategorier är borta!
Jag vänder snabbt med stackars Annakarin och Elias efter..måste hinna ikapp Laban innan någon knycker han. Han är ju inte direkt något smutsigt sönderkramat och tovigt djur som man inte vill ta i. Laban var helt vit, nytvättad igår och doftade fortfarande gott av Julias alla kramar.
Jag frågar två spankulerande mammor som vi möter om dom sett ett 20 cm långt vitt stort spöke Laban. Det har dom! Tjoho! Annakarin får stå kvar med vagnarna, går fortare om jag springer...
Ingen Laban där. Jag letar under spårvagnen som står parkerad på platsen, jag springer in på Pressbyrån, in på Tidpunkten, springer runt, kollar buskar, frågar folk som står där..Ingen Laban! Julias hångelkompis borta!
Det blåste ganska mycket idag, han kan ha blåst bort..Spöken flyger ju.
Men det tog max fem minuter från att jag upptäckte förlusten, frågade mammorna jag mötte och tills jag var tillbaka på Brottsplatsen.
Om han blåst, borde han legat i någon buske, eller under en bänk eller ja, han borde varit där. Ingen Laban. Sorg.
Jag tror att någon tagit honom. Sånna är folk. Ligger det en superfin och ganska ny och fin Laban på backen så tar man honom. Vem fabian kan med att ta ett gosedjur från backen. Man förstår väl att det tillhör ett barn som gasnka nyss passerat. Lämnar man inte in det på närmaste butik, eller iallafall sätter upp honom synlig så att man ska se när man kommer springande??
Lilla Julia, när du läser det här om sisådär 15 år, så kanske du inte kommer ihåg ens vem Laban var. Men Laban var din bästa bästa puss och mys-kompis. Så fort du såg honom så sken du upp utan dess like. Han fick ditt första hångel. Han var med överallt där man trodde att en nöd-leksak skulle bli nödvändig. Laban gjorde dig glad. Hans stora fina ögon gjorde dig glad. Det var Laban.
Jag har sagt till din morbror Markus, som du fick Laban av, honom och Lotta, att du önskar dig en ny Laban i ett års present. Är det något som kommer göra dig gladare än glad så är det synen av en ny Laban..
Älskade lilla unge, jag tror inte ens man får sätta upp efterlysningslappar på stan, då åker jag fast för nedskräpning.
Vi får bara hoppas att den som tog Laban ger honom lika mycket kärlek som du gett honom, och har han bara blåst bort, så hoppas jag att den som hittar honom, sätter honom högt så att vi hittar honom imorgon när vi går dit igen..
Puss min prinsessa.
/ Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar