Operation Sova-egen-säng

Det gick väl lite si så där....
Som vanligt la jag henne i vår säng, när det skulle sovas kl 20.
Känner att hennes sovtider har blivit förskjutna, dels pga värmen som är olidlig, och dels pga att när Jonas kommer hem så har vi massor att fixa och helt plötsligt är hon halv sju, och hon ska ha gröt och sen ska vi äta och så blir klockan åtta.
Hur som haver, lite snutt-amning sen sova, somnade förhållandevis snabbt.
Eller jag tror jag, när jag vaknade var klockan kvart över nio :-)
Mamma också trött.

Hon vaknade kl 23 igen, ammades och när hon då somnat in igen så tänkte jag att
- Aha, nu kan jag lägga henne fööööööörsiktigt i sin säng..
*harkel* I vilken värld då?

Hon vaknade såklart, och jag bannade mig själv, korkad mamma! Had ejag låtit henne ligga kvar i vår säng hade hon sovit vid detta laget, nu satt hon klarvaken i sin egen säng och jollrade. Och jag var trött. Och pappa snarkade som en gris och grymtade som en gammal gubbe. Suck.

Så, det blev 1 dryga timme viskandes utav: Nu ska vi sova gumman. Mamma är här. Nu ska vi natta. Åh så skönt det är att blunda...och så ett evigt sjungande av Trollmors vaggvisa, rönnerdal i sakta mak, den blomstertid nu kommer, jag ska måla hela världen lilla mamma, Vargen ylar...och ja ni vet.
Och så gung gung på sängen med vyssan lull tassarna...
Och så lägga henne ned och stoppa om henne med 30 sekunders mellanrum då hon inte alls var sugen på att ligga ned och mysa med kudden, eller pricken, eller snutte. Men att sitta upp och göra det, det skulle hon.
Först kudden..mys mys mot kinden.
Sen slet hon tag i snutten och mys mys..och så fick sig Pricken en fet puss och mys mys..och sen möblerades det om i sängen och så lägga sig ned igen.
Och då kom ilsket skriket. Det där som berättar att nu är jag så himla trött men tro inte att jag tänker sova för det duuuuu!
Fördelen med det skriket, gentemot det ledsna-ledsna är ju att jag vet att hon är på gång att däcka och vet om det själv, hon har inte ont någonstans, hon är inte rädd, hon är bara förbannad för att hon är trött...
Till slut så snurrrade hon in sig i alla täcken och somnade.
Men hon rörde sig av och an...och tappade nappen.
Och för varke liten rörelse stod jag i givakt.
Vet inte om jag sov så myket bättre utan henne än med henne. Bättre plats mot mina annars 25 centimetrar som blir över efter att Jonas tagit sin del av sängen och Julia brer ut sig som Pippi Långstrump på tvären och jag vaknart av att jag har fötter i ansiktet eller hennes små händer..
Men jag kunde då rakt inte slapna av.
Hon sov iallafall till halv tre. Dvs två timmar.
Men sen ville hon inte somna om utan vare sig bröst eller sällskap. Så vad gör man. Svintrött mitt i natten i ett stekhett sovrum?
Jo man faller till föga. Ger upp. Kapitulerar fullständigt.
Hon får sova hos oss igen och gör det faktikst oavbrutet till sex tiden när Jonas klocka ringde, ammades och somnade om till kvart över sju.
Operation sova egen säng fortsätter ikväll. Kanske får lägga upp en annan strategi. Lägga henne i sin säng tidigare. Låte henne somna i den och sen lägga henne hos oss.
Tål att tänkas på. Utvilad är jag då rakt inte, men lycklig mamma, det är jag jämt!
Puss Julia. /Mamma