Ja alltså...
Förvisso är det nog enbart vår rabarber som råddjuren, dom glupska, lämnade kvar när dom skövlade våra fantastiskt gröna och välvuxna grönsaksland.
Men vidare stora är dom inte ännu, vi satte knölen förra året som vi då fick av Cia men hennes egna som nu stått till sig nägra år är meterhöga och bladen kan fungera som paraplyer även åt den större.
Så, med tillstånd naturligtvis, går vi i grannens land och drar upp rabarber som sedan Julia skär i bitar och bakar paj av.
En paj som blev fantastiskt god tyckte mamman och pappan.
Barnen tyckte det var för syrligt men som så mycket annat så är det ju inte målet som är målet, utan vägen dit man vill åt.
Så, tills våra är lika frodiga som grannens så kommer vi nog häcka i deras grönskor.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar