Högtryck i luften och bomullsvaddat kärleksmjukt hjärta var det idag när jag och Alice gick på en allena promenad för att hon vill plocka blommor.
Att hon plockade en sten som hon krampaktigt höll fast vid och en överblommad maskros hon gick och sniffade på, det är bara bagateller för mig.
Den där stunden, eller dom där stunderna jag knycker mig med mina barn är obetalbara.
Gå där på vägen med sjön intill och en varm mjuk barnahand i min och höra det där babblet, alla dom där frågorna och meningarna som är så stora bevis på att hon är högst medveten om vad vi gör, vart vi ska och vad vi ser.
Barn är fantastiska, jag hoppas inte världen någonsin kommer glömma bort det.
Kärlek
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar