Jag skulle upp tidigare än alla idag och vara på ett möte kl 09, ett möte som faktikst bara var respektlös mot alla inblandades tid.
Men nåväl, nu var jag iallafall där och pappa J fick ta morgontimman hemma med barnen.
Väl hemma vinkade jag och Alice hejdå till Julia som skulle få följa med pappa till jobbet och vara där några timmar, spännande spännande och hon har nog pirrat lite över detta sedan igår.
Alice och jag, vi hade redan bestämt att ta oss en skön promenad bort i skogen, med fika i ryggsäcken och lätt lite lunch, prata med bondens fina kor och se om kalvar kommit nya, se fåren och lammen och kanske se någon av hästarna.
Nu blev det sig så att vi bara fick se några av korna på väldigt långt avstånd men lillfröken var fullkomligt nöjd ändå kan jag intyga, där hon satt med blommor och sten och bubblade om ditten och datten och var så där frågvis som dryga tvååringar kan vara, trots att det kanske bara är några få av oss stora som förstår vad hon egentligen säger.
Så vi gick där.
Bara hon och jag.
Spänstiga steg varvat med löpning på mamman och Alice som är så mammig att hälften vore nog kan jag tro.
Det är mest mamma som duger just nu.
Och herregud vad den ungen kan trycka in sitt lilla goa barndoftande huvud mot halsen på mig och dom där armarna krama ihjäl mig om halsen en smula och det gör mig inte ett dugg, det skulle kunna någon lite vekare en smärre Wiplasch-skada men vet ni, det hade det varit värt, för dom där kramarna kan man leva på länge, tills man snabbt får en ny och ännu mer bestämd.
Mitt där på vägen hem så somnade hon, och först då kunde jag sänka ryggläget på vagnen för hon skulle minsann vara "upp-upp" hela hela tiden och inte "Jigg-Jigg" minsann utan U-P-P och S-E och ha bomm-bomm i handen hon kunde lukta på och så Vimm-Vimm och krama, den lilla svarta katten vi köpte på ALV och hade hon fått hade hon helst gått Foff-foff (barfota) , rymt in till korna och sprungit sig varm så det självlockiga håret hade krullat sig i nacken..
Den här ungen har en vilja av stål och ett hjärta av guld.
Och ja, det är kärlek rakt igenom.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar