Idag låg ett brev i lådan, adresserat till Julia, tjockt och handskrivet.
Jag blir alltid så varm ända in i hjärtat av sånt, att någon tagit sig tid, någon vi inte känner, och som inte känner oss, men som ändå tagit sig tid att skriva till en liten tjej som en vårdag 2013 kastade en flaskpost i sjön och med stor undran funderade på vart den skulle hamna och vem som skulle hitta den.
Någon i Norge, Finland eller bara tvärs över sjön.
För kommer ni ihåg Detta?
Vi stod där, det blåste och flaskan skulle kastas.....
Och idag, några dagar in i 2014 fick hon ett brev från en pojke som hittat flaskposten.
Så värst långt hade flaskan inte guppat men likväl var det en pojke från Köpenhamn som hittat den, en Martin som firat nyår hos vänner tvärs över våran sjö, som sett flaskan och skriver:
Vi såg flaskan glimta i vattnet när vi var på promenad och vi blev så nyfikna att vi var tvungna att bilda enlång kedja av människor och pinnar för att få upp skatten.
Det var självklart din flaskpost....
Så flaskan blev hittad en januaridag 2014, och Julia fick sitt brev som hon blev sittande med länge och tummade på längs kanterna när jag läst det två gånger.
- Men mamma, då kom ju flaskan ända till Danmark...?
Himmel och tack för sådana människor som tar sig tid, ger sin tid för någon dom inte känner men som gör att den där personen blir så lycklig över att det där med flaskpost, det fungerar ju verkligen.
Kram
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar