Mitt namn är Vovven.
Den som gav mig namnet heter Alice, och det är hos henne jag bor och hör hemma.
Jag kom till Alice i ett paket med stort krusigt snöre på hennes ettårsdag och sedan dess är hon min och jag hennes.
Jag är tryggheten brukar Alice mamma säga.
Alice mjuka lurviga tröstetrygga ludna vän.
Men mjuka små öron och svart liten garnnos.
Mjuka tassar och liten vippande svans.
Jag är inte så stor, men alldeles lagom för Alice famn.
Jag är hennes ständige följeslagare, lite lik björnen Paddington, trots att jag är en hund.
Alice bjuder med mig överallt.
Ibland i famnen och ibland som en handväska under armen.
Det viktiga är att jag alltid är där.
Jag kom till Alice i det där fördelsedagspaketet i maj för snart två år sedan.
Och jag blev hennes värld av fluff och mjukt.
Ibland kan hon tycka att jag lurvar ner, mitt lurv fastnar på hennes napp där i sängen men jag brukar bli förlåten väldigt kvickt.
Jag är med på bilresor och i butiker, på lekparken och i vagnen.
Med i leken och med framför filmmyset.
Jag är alltid där.
Speciellt är jag där hos henne på förskolan.
Ibland brukar fröknarna lägga mig på hatthyllan när dom tror att Alice inte ska märka det men det gör hon alltid och går och hämtar mig.
Tar mig i famnen och klämmer fast mig nära kroppen och visar mig världen.
Jag är Alice gosedjur och jag skulle inte vilja vara någon annanstans.
Kram
Vovven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar