Valborgsmässoafton.
Idag sjunger vi in våren.
Till jobbet idag bar jag hög pennkjol och gul liten blus och Julia kallade mig en tussilago.
Och det var fint sagt.
Tussilago, vårens blomma.
Passade perfekt tyckte kollegorna att dagen till ära då kallas Tussilago.
Våren ja, eller den där sommarvärmen som slog till i helgen och barnabenen kunde springa barfota i gräset och gå lite som dom önskade mellan vår tomt och Cia och Gunnars.
Våra högt uppskattade grannar.
Barnen älskar dom.
Alice måste alltid säga hejdå till Gunnar med en puss, glömmer hon det springer hon tillbaka på sina kobente-formade ben och ropar lite lätt bakåt mot mig med vind i håret och fladdriga armar
- Måtte pusspuss Gunnaj!!
Och Cia, Cia som fick sig en kärleksförklaring i lördags.
- Ja äska dig Cia, mumlade hon fram med nappen i munnen så det var svårt att höra, men älskar, det gör hon, med eller utan napp i munnen.
Trygghet i en liten ask brukar jag tänka.
Trygghet alldeles in på knuten.
Och så Julia, som sällan vill vara med oss och gräva i landen om det inte ska ner någon planta eller några grönsaksfrön, men att rensa ogräs, där går gränsen minsann.
Hos oss.
Hos Cia, eller tillsammans med Cia, skulle hon kunna ligga och rensa ogräs i timmar.
Timmar.
Jag skojar inte.
Så, där låg hon i söndagskväll, i pyjamas och flippflops och samlade daggmaskar med Cia från landet.
Lycklig som en dag över sällskapet.
Och jag kunde inte låta bli att hasta fram det långa objektivet och i smyg stå på altanen och fotografera för det där, det är trygghet och fint så det värmer i mamma-hjärtat.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar