Påpälsade för att ge oss ut i den 10 cm höga lössnö som fallit sedan natten.
Vårt mål var inredningsbutiken och skoaffären.
Det blåste snö och var ett riktigt busväder...
Speciellt som våra trottarer ser ut, så här..
- Vadå? säger ni?
Precis, vi har inga trottoarer vintertid, det som kallas trottoar är en liten gång på ca 30 cm's bredd som någon gått upp med en pulka...Och för att överhuvudtaget nå denna lilla remsa av icke-snö ska man först forcera en snövall på ca 50 cm höjd.
Lätt med en vagn?
Åhjaaaaaa! *ironisk*
Jag är ohyggligt glad att vi har en terrängvagn med stora stora hjul, just nu fattar jag inte dom som har små pyttehjul på sina vagnar...
Vi får gå mitt i vägen nästan, iallafall som det var igår, när vi bara kanade fram i moddig nysnö.
Jaha...och så var det dags för nästa utmaning.
Gångvägen vi kan gena ner till sjön, för att slippa gå på stora vägen.
Men där...
....var det så här mycket snö att pulsa fram igenom.
Det är en sak utan vagn, och en helt annan med vagn, som väger ca 30 kg med last.
Stumpan är iallafall varmt nedbäddad, med overall, åkpåse och varma kläder.
Men det blev snabbt kallt ändå.
Mamma Mu...som skulle anta utmaningen:
Att-gå-till-stan-pulsande-i-väldigt-mycket-snö.
Jag måste ju säga att jag älskar mina nya Rieker-stövlar!
Dom har enormt grepp, skön läst och jag fryser aldrig det minsta, oavsett snödjup.
Eftersom snön som bara fortsatte att singla ner övergick i "småspik" så fick Julia sänkas ned och då gick det som det gick, hon somnade, som en stock, med Pricken stadigt i famnen.
Tänk om man fick ligga så där skönt istället för att försöka forcera gångvägen till city.
Vi kom ialafall fram, det tog dryga timmen mot normla ca 30 minuter, genomsvett men vid gott liv :-)
Det är som en egen liten avhuggen värld här uppe.
Dom skottar fram till en viss gångväg och sen är det bara att pulsa fram som gäller.
Hem fick vi dock åka med pappa J som kom och hämtade oss.
Hade aldrig klarat samma tripp hem igen kan jag lova.
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar