Det bästa med Julias säng, är ju att den har så så så många år och säkert en hel del fantastiska historier i sig, och att den är så jäkla vacker att jag kan vila ögonen på den länge.
En möbel jag hoppas hon aldrig ska tröttna på.
Det sämsta med Julias säng, är just att den är så himmelens gammal att man inte får lov att hoppa i den.
Hoppas av sig brukar tjejerna få göra i våra sängar lite då och då,
m-e-n, när jag nu ändå skulle kånka ut alla hennes möbler och madrassen hamnade på golvet,
s-j-ä-l-v-k-l-a-r-t ska man få hoppa lite madrass-lattjo-lajban.
Självklart.
Som korvspad.
Om dom var nödbädda?
Inte det minsta :-)
Och ja....dom är lika, från topp till tå.
Det är bara den där struten i munnen som lillfis har som Julia nu vart utan ett helt år snart.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar