Fredag eftermiddag och Bamse som mysfilm innan pappa kommer hem.
Först myser dom, pussas och kramas, vem som vill mest från gång till gång är ovisst men kärlek det är det.
Sen får fröken syn på det hon egentligen är där inne för...
Ljusbrickan på bordet.
Hon tror inte att jag fattar.
Att hon går långa lovar runt soffbordet, spanar, spejjar, låtsas som hon inte aaaalls skulle vilja knycka ljusen och springa all jordens väg.
Men det vill hon.
Och, det gör hon, ibland.
Sista bilden, så stod hon länge, som för att invagga mig i nån falks trygghet att:
- Nähäääädå mamma, skulle jag, skulle jaaaaag försöka mig på att sno blockljusen igen, nääää jag står ju bara här och ser ofantligt söt och beskedlig ut...
Jo jag tackar, i nästa sekund snodde hon dom, och sprang och tokskrattade.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar