Godmorgon vackra fredagsmorgon.
Solen skiner och för första dagen på mycket mycket länge behöver vi inte kisa så där så man framkallar bekymmersrynka mellan ögonbrynen bara för att se en glimt av utsidan genom fönstren som varit i fruktansvärt dålig status vad det gäller putsning.
Jag vet, jag är usel.
Men att putsa fönster hör inte till dom egenskaper jag innehar.
Jag avskyr att putsa fönster.
Älskar dom rena och blanka så där så man nästan inte ser skillnad på vad som är inne och vad som är ute, när rutorna är så klara att man nästan får stå en stund och grunna på om man verkligen verkligen har ett glas mellan sig och naturen eller inte..
Så, idag kom Mikael med kompanjon från Elitputs och lösgjorde vad som för mig skulle tagit flera timmar.
Timmar jag hellre lägger på att vara tillsammans med barnen än stå och gnugga fönster som sedan iallafall blir randiga, för som jag sa, jag är inte så bra det där.
Men det här, det tyckte tjejerna var det mest spännande idag sedan äventyret med Pelle Kanin på bollibompa tidigt imorse.
När dom klättrade på stegarna för att ta utsidan, vilket inte är helt lätt alla gånger då vi bor i sutteräng-hus.
- Mamma mamma, kom kojja, pappan ramja nej!!
Och ett tag var Alice helt uppgiven när kompanjonen stod och balanserade på vårt lilla entretak för att nå barnkammafönstret.
Ni ska inte tro att barnen var mina små minispioner som stod som hökar och noggrant observerade om varenda liten fläck minsann togs bort.
Det var ju bara så innerligt spännande.
Hur fönstren blev skummiga och vita och sen gnistrande rena.
Spröjs som togs bort och torkades av och fönsterbleck skiner rena och det känns ända in i kroppen att herregud vilken tung sten som nu föll.
Nu är husets fönster redo att möta vårsolen och vi kan njuta av både inne och ute.
Elitputsarna hittar ni Här.
Och ja, man får dra RUT.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar