PAPPCAKES eller CUPCAKES

Kommer ni ihåg den planerade Listan?

Igår bockade vi av ännu en post, nämligen att baka Cupcakes, eller Pappcakes som Julia säger.

Så, vad behöver man då?

Ett fat med nybakade chokladmuffins är ett måste och jag lovar, dom här..

Åh-majj-gådd-det-var-dom-godaste-jag-ätit-på-evigheter!

Och, som ni vet så äter vi ju en hel del bakverk här och vi har gjort detta receptet flera gånger men igår, igår så slog det rekord.

Helt perfekta konsistens och smak av choklad, om jag inte visste bättre hade jag ätit dom till både frukost lunch och middag.

Oki, alla uppskattar ju inte den där väntan medan modern i huset vill föreviga stunderna, eller när man måste vänta på att modern hittar fler tandpetare för att kunna sticka ner i burkarna med pastafärg som jag annars har när jag färgar in sockerpasta...

Alla har inte det där väntandet i kroppen, om man säger så.

Så, det behöver man alltså också.
Pastafärg.

Om man inte vill ha karamellfärg för att färga frostingen.

Så simpelt jobbar inte vi :-)

Vi kör rekordeliga saker från scratch.

Bästa tyllarna i vida världen.

Wiltons.

Sen var det ju bara att sätta igång för allt vad tygen höll.

Dom hade själva valt ut sina strössel och kulor i stora förrådet i lådan och uppdraget var:

Ta så mycket ni vill, av vad ni vill.

Det var så innerligt härligt att se all den där koncentrationen på dom båda.

Hur dom inspirerade varandra och hur golvet blev fullt av små färgade strösselkulor.

Ja förutom dom som envist hamnade mellan springorna i bordet då.

Det är nackdelen med brädbord.

Springorna.

Hur ofta behöver ni säga att ni dammsuger era köksbord?

Det gör jag, för smulor hamnar i springorna och där vill man ju då rakt inte ha överbliven mat som ligger och frodas.

Och ja, man kan ju tycka att vi kanske ställde till med ohyggligt mycket oreda för att bara fixa till tre stycken cupcakes, men det är ju det som är poängen med det mesta man gör med barnen.

Det är inte själva målet som är det viktiga.

Det är viktigt, och i detta fallet fantastiskt gott och belönande.

Men, det är inte målet som är poängen.

Det är vägen dit.

Och just det är det så många många vuxna som inte förstår.

Eller glömmer bort.

Eller bara struntar i, just pga oredan det ibland skapar.

Men hey, vet ni.

Jag som den pedant jag är, jag vet att all den där oredan går att städa bort.

Swosch-swosch borta.

I genäld har man gett möjligheter till barnen att fantisera, att utvecklas, att skapa, att få känna att dom är delaktiga.

Och det, det slår det mesta av allt stök och bök.

Och cupcakesen då.

Jag är glad att vi har en påse full med dom där chokladmuffinsen kvar för idag blir det fika i vårsolen på altanen.

Våren är här.

Och fina vänner på ingång.

Kram