Lyckan att bada badkar.
Att låna nackkudden med sugproppar och fylla badet med plastdjur och traktorer.
Att skumma ner sig och plaska.
Livet på en pinne om ni frågar mina små.
När man sen är tvagad och torkad och insmord och luktar så där badgott i hela huden plockas pennor och block fram på köksbordet och dom ritar koncentrerat och länge och tycker minsann att Dennis verkar vara av kalibern att han skulle kunna skissa upp både björnar och hästar och så får han berätta.
Berätta hur mycket det krävs att ha hästar.
Att det kostar, att man inte ska vara liten för dom har en mängd muskler, att Julia måste bli lite större innan hon får börja rida.
Och dom lyssnar,båda två och jag ser hur dom suger in allt han säger.
Och dom kör med både honom och mormor som två butlers och mina arma föräldrar har nog aldrig fått så mycket vardagsmotion som när barnbarnen är i huset.
Varför gjorde vi inte detta tidigare?
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar