Dag två där i lilla staden G höll inte samma sköna vårvärme som dagen då vi kom så mera ved behövde bäras in och två små villiga hjälpte gärna till med det.
Dom balanserade på kullvälta pallar, fick åka skottkärra och mata fåglarna.
Det urartade i grimaser som gjorde att dom skrattade så mycket att Alice som sekunden innan varit en smula förbaskad på alla dessa fåglar som vägrade komma och äta ur hennes hand, hamnade på rätt glada nivå igen.
Och så smög dom..på mormor där inne....
Som i godan ro satt vid köksbordet och läste tidningen.
Dom smög som små indianer där på gräsmattan och trodde dom skulle förbli oupptäckta i det stora glasfönstret :-)
I sina knalliga utstyrslar.
Det är härligt det där.
Den där tron om att bara man blundar (Alice), blundar väldigt väldigt hårt, så syns man inte.
Att man kan stå där i dagsljus i knalligt rosa dräkt och synas men så snart man blundar så poff är man osynlig, så osynlig att en mormor inte kan se en där man står och ska skrämmas en smula . :-)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar