Hon har sovit i 19 timmar, nitton, i sträck nu Julia.
Febervarm, ont och påverkad av penicillinet.
Vi fick åka till jourakuten igår.
Hennes onda i örat bara eskalerade så hon grät, skrek och gnydde av det där onda som strålade ner mot kinden. Inte konstigt att hennes allmäntillstånd gått upp och ner.
Först all denna jäkla hosta som får lungorna att fara ur bröstet och så detta.
Orken hade hon inte och var knappt kontaktbar på sjukhuset.
Men jag fick starka muskler av att bära runt på henne i famnen.
In i bilen , ut ur bilen.
- Orkar du Julia?
Inget svar.
Frös och huttra och bad om dubbla filtar i bilen.
Så, med starka mamma muskler bars hon runt, men vaggvise sjungande mun mot sin hjässa, hon var rädd och hade ont.
Öroninflammation är ju inte farligt men för någon som aldrig haft det och så blir den så extrem första gången, så är det ju läskigt, och det bultar och värker och smärtar och inget kan jag som mamma göra åt det.
Det är ju det värsta.
Att jag inte kan ta bort det onda genom trollspö-krafter.
Hokus pokus väck.
Väl hemma och inburen och nerbäddad i soffan, helt utan aptit, ork, eller lust, somnade hon.
Soffan byttes sedan mot sängen.
Men sömnen bestod.
Bestod i 19 timmar förutom att mitt i natten trassla av henne den varma mysklänningen och byta till svalare pyjamas och få i henne kvällsdosen av medicinen.
Idag blir det bokade 5,5 års kontrollen med vaccinspruta på Bvc inställt.
Förskolan får också vänta på sig någon extra dag och vi mäter upp smärtstillande och Kåvepenin tre gånger om dagen istället.
Och kanske orkar dom med sitt skrot-projekt.
Det får vi se.
Nu ska vi kurera öron och trötta kroppar.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar