Prutt på burk...

...får mig alltid att fnissa högt.
Fast då måste man veta om historien bakom. Så den kommer här.
När vi hade möhippan för Annakarin så hade vi fått order om att alla skulle köpa med sig en sak, utan avsändare, som AK sedan skulle öppna vid middagen och gissa vem det var ifrån, något hemgjort, köpt eller bara något så hon satte spiken på huvudet.
I ett paket låg det en pruttkudde.
Det var ju roligt i sig. Jag har ganska låg humor. Men AK sa - Åh det är ju Ulrika!
Ulrika är hennes halv lillasyster.
Och vet ni varför?
Jo, för när Ulrika var liten så brukade hon fisa i burkar, stänga locket, och efter en stund öppna och se om lukten fanns kvar *skrattar högt* Fattar ni? Det är ju bara så smart uttänkt att ens komma på tanken.
Och så säger dom att barn inte förstår, eller listar ut saker?!
Men, Ulrika...nu behöver du inte fisa i burkar och undra, det finns redan att köpa, fina små prinsessburkar med prutt i...
Och så har man alltid trott att prinsessor aldrig fiser...
En något trött, flummig och på tok för vimsig mamma ska nu sova.
Kram Maja