Fnittriga Julia

Jag säger bara hjälp... :-)
Vlken dag. Vilken härlig dag vi haft.
Promenader i omgångar, trots två maskiner tvätt så har vi hunnit med både matinköp och lekparken, skomakaren och Limit, där jag hittade den mest bedårande lilla solhatten till Julia från NameIt, så nu har hon flera stycken olika så det behöver vi inga flera, plus att jag nog syr ihop några till för att matcha vissa klänningar.

Vi har sjungit och lekt och busat med dinosouren, läst Tvillingbus och Traktortrubbel, något som båda framkallar sprattel och vilda flämtningar och en massa ba-ba-baaa-ba-aba-ba-baaaaa.

Nu på kvällskvisten efter den vanliga kvällsgröten och lite soffmys med fotmassage (mamma pussar varenda tå och räknar till en-två-tre-fyra-fem på varje fot) så skulle vi natta...trodde jag....jisses...

Vi lägger oss som vanligt, hon sover alltid i mitten på sin kudde med sitt täcke, snuttefilt och mysfilt och hunden prickan. Jag lägger mig alltid intill och vill hon amma så får hon men ofast är hon då för mätt av gröten att hon bara vill snutta lite för mysets skull, vilket hon får, hindrar henne aldrig.

Hon var extremt trött i soffan och var kinkig så jag såg framför mig en lätt nattning. In my as.
Hon börjar med att bubbla ba-bababaaababaaaabaa..
Sen tar hon tag om båda fötterna och fladdrar hej vilt under ett vilt kackel blandat med fnitter. Drar tag i täcket som då ska upp mellan hennes ben och flera gånger över huvudet, leker Tittut med sig själv, jag förösker ligga så lugnt intill, inte göra så mycket, bara ligga där, det brukar vara den bästa medicinen.
Hon snurrar runt från rygg till mage så hon hamnar hälften på mig och börjar åla sig nedåt, här har jag svårt att hålla mig för skratt och frågar -Julia, vad gör du?
Då blir hon så skrattig att hon nästan kiknar, och för varje -Julia vaaaaaad gör du?!
Så blir det samma sak, hon bara skrattar och häver sig åt alla håll hon kan.
Vilken energi.
Till slut får jag henne att lägga sig på kudden iallafall, och drar upp täket, och genast åker fötterna upp. Jäklar. Bara att hålla sig för skratt.
Sen kommer vaggvise marathon....
Och faktikst, det ger reultat, det brukar göra det. Vaggvisor och viskande prat om vad vi gjort under dagen och vadvi kan hitta på imorgon. Det lugnar alltid.
Och till slut, så lägger hon sig på sidan, ihopkurad intill mig, med ena handen pillandes på min mun och näsa, min näsa är henns snuttefilt, eller trygghets-mojäng kan jag tro, men efter fem minuters sång så sover hon.
Och hon är världens vackraste.
Världens vackraste bebis.
Världens fnittrigaste också.
Men oj så bedårande underbart vacker. Min älskade vilda unge. Du ger mig gråa hår.
Puss, Mamma