Hm...våran busdotter.
Igår på eftermidagen när vi lekte här hemma, och när hon sedan fick sitta i gåstolen så går hon fram till allt hon inte får. och orkidékrukan på en "piedestal" av glas (ja jag veeeet, jag får skylla mig själv) tycker hon är extra fin...och rolig. Och varje gång hon gick till något hon "inte får", den stora blomman på golve är rolig att tugga på bladen (fejkblomma) och varje gång sa jag -Nonno Julia.
Och hon bara skrattade...
Tittade bort. Tittade tillbaka och log sitt solskensleende... -Nonno Julia.
Samma visa igen.
ALltså, min kära dotter vet att det är Nonno, men tycker det är roligt med Nonno-saker.
På kvällen när Jonas var och tittade på huset ännu engång med kritiska kollegor (dom var alltså inte kritiska till huset, tvärtom, men dom ser saker som vi kanske missade), då fixade jag pjamasomklädnad och skulle göra hennes kvällsgröt.
Jag satte henne i gåstolen under den en minut detta skulle ta.
Det var väääääldigt tyst innifrån vardagsrummet...
-Kraaaaasch hör jag plötsligt.
Rusar in, där står min kära dotter vid den fina blomman och ler...
På govet ligger blomma och kruka och en väldig massa träbitar som legat i krukan.
Allt var helt men väldigt blött.
Hur hon bar sig åt att svinga krukan från sin plats att hamna på "fel" sida om hennes gåstol vet jag inte, bara att det mesta hysset nu tar ca 30 sekunder att genonföra.
Busunge! Men lycklig var hon och ville gärna åka omkring barfota i allt det blöta. Såklart.
Puss mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar