Den ohyggligt gamla Tomelillan och dess fotpall, säkert tio år gammal, har fått sitt nya liv.
Ett väldigt randigt sådant.
Tycker om, Tycker inte....
Har inte liksom bestämt mig än.
Det krävs lite invänjning tror jag.
Lite som Montazami.
Man får studera den från olika håll.
Bo in sig i tanken lite.
Och det där med ränder var svårt för en pettimeter som jag.
När måtten på objektet gör så att det liksom blir lite udda och ojämt hur många gånger jag än mätte och klippte och klippte nytt.
Men, nu är den formsydd och pyspassnings-måttad.
Troligen skall den få sig en liten volangkant för att mjuka upp lite, längst ner, men det får jag också känna på lite...
Bo in mig.
Men nu står den där, som en käftsmäll i Ikea randigt tyg.
/Maja
2 kommentarer:
Hur snygg som helst! Hade jag haft plats i mitt hem för en fåtölj till så hade jag härmat dig:-)
Kram
Tack rara du...
Jag vänjer mig det gör man ju.
Tror mest jag stör mig på en kant på fotpallen som blev Knas pga pallens mått så blev det ojämnt antal ränder på den Sidan och det stör massor....
Men det är ju roligare än en vit :)
Kram...
Står och svär över ingers bok jag köpte för jag skulle slippa konstruera själv men fan rent ut sagt, jag hår ju ändå stå och göra om mönstren själv när jag vill ha singoalla tunikan som pyjamas tröja åt båda tjejerna...
Kraaam / hårlös trötter
Skicka en kommentar