FIRANDET

Igår fyllde mannen i huset 35.

Det firades i liten skala med bara familjen.

Det var valt att ha det så i år.

Och det var skönt då det alla föregående år tagits lite för givet att allt det där kalasandet ska fixas och iordningställas utav mig, åt alla. I alla år.

Och helst utan att uppskattas för det.

Ett otacksamt ämbete må jag säga.

Så, jag sa upp mig som Kalasgeneral och så firade vi i liten skala.

Nu betyder inte detta att han inte blev firad alls, det blev han.

Med ballonger, teckningar och sång på morgonen, uppdukad frukost, paket med bok och en kostym för vårens fester, som hängde som avslutning på en liten miniskattjakt.

Sen följde kalasdagen med ballonglek, middag och den godaste marängtårtan jag vet att han tycker om.

Tårtan, ja som jag trodde skulle bli lite lagom liten men det blev inte så.

Men om ni tror att det blev rester så är svaret Nej :-)

Den slank ner minsann. 

Och kropparna kändes så där sockerstinna där vi pyste ut som läckande ballonger i soffan till lite film på teven för barnen.

Så gick kalasdagen.

Även första dagen efter hans sista dag på Peab där han slutade i fredags för att på måndag börja nytt.

Och dagen försvann och ute blev det mörkt och grått.

Men när två trötta barn nattats avslutade vi med ost och kex och melodifestival och ett Tack för dagen som gått.

Det är skönt med dom där Tacken ibland.

Att uppskattas för allt man lägger in i tid ork och energi.

Att inte tas för givet.

Att allt fix inte tas för givet hela tiden. 

Som det har en tendens att ha varit.

Så igår firade vi Jonas i liten skala men med innehåll och bara familjen.

Skönsången och presenter uteblev inte från vänner ändå.

Det får ni inte tro.

Jag tror att dagen passade mannen som nu platsar i The Old Boys.

Kram