Kröp, krypa, krypte...

Idag kröp Julia!!
Inte sitt hittils bra-att-ta-sig-fram-sätt som varit att åla sig bakåt, vända sig, åla åt andra håller, rulla, snurra och sätta sig upp för att sen lägga sig ner för att ändra rikting, utan hon kröp, på knä, ett knä framför det andra och händerna följe med.

Cecilia hade precis varit här på lite fika och Jonas hade kommit hem, väl på lekmattan så ligger Jonas nyklar en bit framför henne och ta mig tusan. Hon kröp.
Jonas ropar: Hon kryper ju!!

Så visar hon när jag tittar, jajamensan, hon kryper!! Duktiga prinassean. Tänk att vi inte fattat att det hängde på föremålet i framänden för att krypandet skulle kännas värt att testa på.

Älskar dig ungen min!
Mamma